Det där ordnar nog de vuxna

På den sista månaden har något hänt i media, frågan om krisberedskap har kraftigt ökat. Att staten tydligt går ut och säger att det är ditt ansvar att hålla mat för 72timmar. Det nämns ofta att vi inte har en livsmedelsstrategi och att det finns inga krislager av mat någonstans.

Till och med LRFs förbundsordförande Helena Jonsson står på stortrumman.

Sveriges försörjningsberedskap kunde ha varit god. Det är vi bönder som sitter på den kunskap som krävs för att ge mat på bordet och hållbar energi.

Vi ska vara rädda om det kunnandet, det går fort att bryta ner och tar tid att bygga upp. Både folk och försvar behöver tydliga mål och en livsmedelsstrategi, och det nu.

Vi har sedan 90-talet i princip halverat andelen svenskt på tallriken. Detta är en utveckling som ger redan under en lättare kris förödande konsekvenser. En tillfällig blockad av Öresund samt hamnarna i Göteborgs och Lysekil skulle vara nog för att ge en omfattande och avgörande betydelse på förmågan att föda nationen. Vi talar tomma matvarubutiker inom en vecka. Utan att ens vara en större aktion.

Det där ordnar nog de vuxna

Den som normalt ser till att ha mat på bordet hos dig, har ansvaret även i en kris. Ganska bekymmersamt att skolor och vårdinrättningar inte har planer. För att uttrycka sig försiktigt.

Detta innebär; att det kommer ingen kommun eller stat med konserver, det finns inga matlager kvar. Dessa sparades bort efter 1991 och den eviga freden var den enda framtiden.

Nu vet vi att så ser framtiden inte ut.

Att det offentliga åter behöver skaffa sig förmågan är uppenbart. Men som alla sådana större omläggningar kommer det ta många år innan den är på plats.

Vi har alla ett ansvar att för dem som vi föder varje dag, att skaffa en plan för hur dessa skall kunna matas även om lastbilarna slutar att rulla. Detta är lika självklar uppgift för barnfamiljen som för lokala nämndspolitiker. Fråga din politiker vad den gör för att skapa en krisberedskap. Detta är endast en liten del i en totalförsvarsplan som vi behöver i vårat samhälle.

Potatislandet 2016

Potatislandet 2016

Där det finns gamla strukturer och förutsättningar kvar från 80talet skall dessa naturligtvis brukas. Men befolkningen har vuxit 20% och betydande del av jordbruket ligger för fäfot. Detta är en ekvation som inte bär sig.

Vi kan alla göra något. 5kragar på radhustomten, ett äppelträd, odla bladgrönt i ett fönster.

Det går också att göra mera, detta potatisland hade på 19år inte fått se en plog. 2017 kommer det producera grönsaker.  Det krävde en röjsåg, en grålle samt en del tid. Men denna åkerpätt kan producera mat nog för en större familjs årkonsumtion av grönsaker. Den ser gigantisk ut, men är endast ca 400kvadrat.

Den kommer i praktiken att vara en del av en intensiv sommarodling, som ger stora mängder mat. Mark finns i Sverige, men för få som är bereda att bruka den. Många bönder brukar inte plättar som är försmå för dagens gigantiska maskinpark. Mormor kanske har en sommarstuga osv osv. Kommuner har börjat arrendera ut stora odlingslotter.

Alla kan göra något. Har man ett fönster kan man odla något.  Att lära sig odla tar några år. Låt oss hoppas för nationens skull att inget händer de närmaste åren.

Välj lokalmat för att stötta bönder i din närhet. Det ökar krisberedskapen lokalt.

Detta är ett ämne som ligger mig mycket varmt. Det skulle göra mig mycket glad om du ville dela denna viktiga uppmaning.

Det finns inga vuxna, vi är de vuxna.

Om man skall samman fatta det i en mening.

//Ricky Karlsson

//Ricky Karlsson

Detta är historian om hur matens ursprung blev en viktig fråga i mitt liv. Hur odling blev en naturlig del av livet. Samt hur man går från 3 tomatplantor till hur man odlar rationellt för storfamiljen.

Gilla och dela. Odlaminmat är lätt att följa på facebook.

 

Det här inlägget postades i OM KRIGET KOMMER. Bokmärk permalänken.

Kommentera