Det blåser på utsidan

Just nu ligger stormen Helga utanför fönstret.

Hur förberett är samhället? Hur förberedd är jag? Skulle jag klara större störningar i samhällets infrastruktur?

Konstaterar kallt att jag har en halv hönökaka kvar. En första analys gör att det inte ser bra ut.

Nu har jag en matkällare och en vedspis så jag skulle klara mig länge. Mycket är ju en effekt av att jag odlar, lagrar och äter.

Samhället har sedan det kalla kriget avskaffande inte längre några krislager. Kommunerna har bara det som finns i sina frysar. Man har inga lager för att kunna försörja de som man ens har dygnet runt omsorg om.

Det nerlagda försvaret har inte längre massa generatorer som man bara kan ta fram. (eller testköra när det blåser upp)

Våra matvarubutiker har inga lager längre att tala om. Möjligen landsbygdsbutiker som inte får utkörning så ofta. Men i våra städer skulle det redan efter något dygn det börja bli luckor i hyllorna.

Vi har en livsmedelsproduktion som mer och mer flyttar ut ur landet. En försörjning som blir mer och mera sårbar. Idag skulle en större kris leda till att dessa luckor omedelbart avslöjades.

Låt oss bara ta den senaste större katastrofen vi hade i Sverige. Den stora skogsbranden, där vilade mycket på frivilliga. På bönder som hjälpte till med sin maskinpark i släckningsarbetet.

Idag är det den som har myndighet/rådigheten som har hand om något som även skall leda i kris. Detta innebär att i en kris är det du som är ansvarig för din livsmedelsförsörjning. Vad rekommenderar staten oss?


Myndigheten för samhällsberedskap

Jag skriver ju ofta om allt från trädgårdsodling till hur man hittar svensk/lokal mat osv. Det finns ett värde i händelse av kriser med lokal förmåga. Odla är inget man lär sig på 5minuter, det tar år med misslyckanden. Att veta vilken ost, mjölk, kött och bröd som är lokal tar några veckor att lära sig men det går. Varför finns det värden i detta? Jag belyser ofta miljö, antibiotika, lokal ekonomi och egen förmåga. Mera sällan blir det att detta är en del av Sveriges krisförmåga.

Nej, jag tillhör inte dårarna som säger att vi skall gräva ner oss i bunkrar. Mera av att vi kanske skall ha ett litet potatisland och stödja våra lokala företag. Samt köpa på oss ett litet lager av saker när de är naturligt i säsong.

Ps jag har mjöl hemma, för nu försvinner hönekakan.

11223693_10153396351295365_1821951777507760460_n

Det här inlägget postades i OM KRIGET KOMMER och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Det blåser på utsidan

  1. Ron van Wiggen skriver:

    Sanna ord!
    Som tur är att fler och fler börja inse sårbarheten och gör någonting åt det, men många fortfarande väljer att vara blind och döv.

Kommentera