Jag får inte ro i själen

Skrev tidigare ett inlägga om öppna landskap, så att själen kan få ro. Allt med utgångspunkt från ”Jag trivs bäst i öppna landskap” av Ulf Lundell.

Hittade även detta klippen från landsbygdsnätverket:

De har varit ute på resa för att titta på hur vi tappar jordbruksmark. De genomför ett antal sådana ute över landet.

Vi behöver alla fundera över vilka jordbruksmarker vi kan hjälpa till att hålla öppna. Tänker inte bara på att välja svensk. Utan mera handgripligen. Finns det gammal betesmark hos dig, vid din sommarstuga eller gamla släktgård. Ofta går det inte av praktiska orsaker att hålla djur. Finns det möjlighet till att arrendera ut marken till bete är det guld. Men oftast är det timmar med lie och röjsåg som står sig till buds.

Den dagen vi åter kan få lönsamhet i betesdjur kommer marken behövas.

Det här inlägget postades i Matpolitik, Okategoriserade, OM KRIGET KOMMER. Bokmärk permalänken.

Kommentera